Så förvandlades toaskrubben till mysigt badrum hos paret som aldrig stannar upp

Det är tidig onsdagsmorgon när vi knackar på hos Isabelle och Erik i deras bostadsrätt från 1913 mitt i Malmö. När den gröna dörren glider upp möts vi av en fnissande kvinna i 30-årsåldern – med håret i papiljotter. Till vardags arbetar hon som stadssekreterare. På fritiden är hon mest hemma och fixar, lagar mat och fermenterar – eller ”experimenterar” – som hon själv säger. Isabelle beskriver sig som en trendkänslig idéspruta som gärna hoppar på nya idéer. Men snabbt ska det gå, för snart kommer nästa idé som tar hennes fulla fokus...

I det här reportaget får vi följa Isabelle och Erik på deras badrumsresa från ofräsch toaskrubb med mystiska rör och omöjliga vinklar till mysigt badrum med smarta och personliga lösningar. 

Sambon Erik, som är revisor, bromsar upp och ser till så att saker och ting blir rätt gjorda. När Isabelle helst lyfter på mattan för att sopa in smutsen, rullar han ihop den snyggt och skurar lite extra. Isabelle och Erik, som båda är 31 år, är överens om att de lever det goda livet utan barn. Och bostadsrätten – som de köpte för tre år sedan – beskriver de som en lägenhet med townhousekänsla tack vare egen köksutgång till innergården.

Hemma hos Isabelle och Erik är inget statiskt. De säger båda att de vill att hemmet ska vara levande – får inte stå stilla. Vips så kan köket och matsalen byta plats, i alla fall om Isabelle får bestämma. Få tavlor hänger på väggarna av just den anledningen – allt måste kunna byta plats och då vill man ju inte stå där med fula spikhål. Inredningsstilen är personlig med fyndade föremål – både retro och nytt, men mestadels vintage och saker som Isabelle köpt på resor.

Skicket på lägenheten var inte det bästa när de tillträdde. ”Sliten men cool och jäkligt mycket känsla” säger Isabelle som egentligen var ute efter något i funkisstil. Renoveringsbehovet var ju så stort! Vad som också var mindre bra var att lägenheten saknade smarta lösningar, kanske just eftersom den inte renoverats på många år. Tidigare användes den som kontor, och dessförinnan hade Vänsterpartiet sitt lokala högkvarter där. Planlösningen utmanade minst sagt och kampen mot rören – som går genom lägenheten på flera olika ställen och som ingen tycks veta vare sig de används eller inte – började.

Efter två år började de prata om att renovera badrummet. I det dåvarande badrummet, som närmast kunde beskrivas som en skrubb, rymdes ett badkar med söndrig emalj, ett fristående tvättställ och en gammal toalett. Diskussionerna gick heta om de skulle låta emaljera om badkaret och endast fixa det nödvändigaste för att bibehålla sekelskifteskänslan, eller satsa på helt nytt. Till slut enades de om att behovet av en tvättmaskin i lägenheten samt en duschvägg som kunde frigöra golvyta var det allra viktigaste.

Vägen från idé till färdigt badrum blev lång. De första trevande försöken gick ut på att besöka badrumsbutiker och att samla på sig så många produktkataloger som möjligt för att bilda sig en uppfattning om utbud och prisbild. En butik hjälpte dem att rita upp det befintliga badrummet och att föreslå en ny planlösning med plats för dusch och tvättmaskin.

Inom kort hade Erik skapat en hel hög med egna ritningar som till slut började likna den planlösning som de till slut bestämde sig för att förverkliga. Men rören i taket och längs väggarna skapade vinklar som var svåra att jobba runt. Ett detektivarbete med att utröna vad rören innehöll – vatten eller gas – och om de över huvud taget användes, inleddes. Så kunde de så småningom jobba bort ett rör och en vinkel i taget.

När den första idén om att inreda badrummet med Blocket-fynd hade svalnat gick det undan. Erik resonerade att eftersom hantverkarkostnaden skulle finnas där oavsett så kunde de lika bra satsa på kvalitet och välja produkter från en något högre prisklass än vad de från början tänkt sig. INRs produkter tilltalade honom eftersom de var svensktillverkade och erbjöd lång garanti.

När Isabelle i sin tur fick upp ögonen för INR insåg hon att det skulle vara möjligt att få till en hel del av sekelskifteskänslan och hennes personliga stil trots den avskalade designen hos produkterna. Hon valde en rund spegel och en kommod i en grön nyans. På väggarna blev det högblankt vitt kakel med förskjuten sättning, så kallad halvförband. Ovanför kaklet en grön nyans som de även valde att måla taket i. Vattenrören vid golvet lät de medvetet vara, istället för att bygga in dem. För att bibehålla sekelskifteskänslan.

Isabelle och Eriks bästa tips

– Stirra dig inte blind på en viss stil utan fokusera på lösningarna. Därefter stilen.

– Engagera dig under renoveringen. Räkna inte med att det blir som du tänkt dig utan en tät dialog med hantverkaren. Då slipper tråkiga överraskningar som kanske blir svåra att rätta till i efterhand.

– Om du har möjlighet så snåla inte med kvaliteten på produkterna. Hantverkskostnaden är ju oavsett densamma och vi tror att man ångrar sig om produkterna ger upp efter 5-10 år.